Live från hästryggen

Har varit och hälsat på mina fina pollar idag. Och vet ni vad? Jag har tre av de finaste hästarna någonsin. Är så kär! Jag hade aldrig kunnat ge upp ridningen!
Bara för detta får ni en bild på när Connybuse var ungefär 4 månader gammal! Nu är han ett år.

Kan fortfarande inte riktigt förstå att du inte finns kvar hos oss längre. Från att vara i extas i två dagar och tro att jag äntligen ska få träffa dig igen till att få chocken. Jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera det. Du var min bästa vän, och jag fick inte ens säga hejdå.. Min fina prins, tårarna bara rinner.

Hur säger man tack? Tack för allt du lärt mig, för allt ditt stöd, för allt du gjort för mig, till någon som inte finns längre? Men i alla fall. Tack min bästa vän, tack för allt. Även om man i stunder som dessa undrar varför man håller på med detta så kommer jag aldrig ångra det. Världens finaste prins, tack för allt. Jag vet att du har det bra i himlens gröna hagar.

Vi löshoppade ju båda kamelerna här om dagen. den svarte har nog aldrig gjort det innan och han skötte sig super. Pelle har aldrig löshoppat så bra som han gjorde då. Världens finaste pollar!

Ja kylan har även kommit till skåne nu! Inte så många minusgrader kanske men vad vi här vid havet har som de längre in inte har är vind. Och vinden svider, vinden gör det minst tio till femton grader kallare än vad det står på termometern. Men ännu en gång, precis som alltid så ska jag trotsa kylan och åka till stallet och rida. Duttig tjaj!

Vad har jag gjort för att förtjäna en sån stjärna?

Nu inviger jag mina nya SUPER fräcka ridbyxor från animo!

Finns ingen bättre avkoppling än att åka till stallet och bara vara. Det finns ingen plats jag någonsin har kläckt så mycket ideer eller gråtit så mycket på än när jag står och mockar. Så mycket man hinenr filosofera. Och tänk då, jag har stått och plockat skit nästan varje dag i snart nio år. Det är mycket tänkande. Men det är värt varenda sekund. Det finns ingen plats jag känner mig så hemma som än när jag är i stallet. Hos mina två prinsar. Mina skruttar, mina gosseponkar, mammas killar. Det är värt varenda sekund!

Ja, jag har inget liv ju, så jag gör faktiskt inget ikväll. Så jag sitter och kollar hästnet. Fan asså, hade jag haft pengar så hade jag varit jätteduktig på ridning! Buh, älskar hästsporten. Det jag hatar med den är att den är pengakontrollerad. Har man pengar, så kan man lyckas inom ridsporten. Har man inte pengar, jag ska inte säga att det inte går. Men det är jävligt svårt. Så finns det många som har talang, men inga pengar. Som aldrig slår igenom för dom inte har råd. Och så finns de dem som glider på en räkmacka upp i toppen. Ett praktexempel på räkmacka är Prins Abdulla från något sånt oljeshejkland. Han har tagit sig upp i världstoppen på pengar.

Nu ska jag äntligen träna för min tränare för första gången på flera veckor. Ska bli så jävla skönt. Komma igång ordentligt och sen är det tävling den 22. Detta året kommer att bli ett hästår, japp!

Jag har blivit arg, skrikit, varit en riktig snorunge, ja allmänt otacksam. Men nu när jag har blivit äldre har jag insett hur glad jag verkligen är att mina föräldrar lärde mig de hästvett som de gjorde. Hästmänniskor vet vad uttrycket ponnyridning innebär. Och jag kan tala om för er som inte är det att det förknippas inte med något positivt. Det ser helt enkelt förjävligt ut och borde förbjudas enligt mig.