många gånger saknar jag det som varit
tänker tillbaka
på hur bra det var
hur bra jag mådde
att då var det perfekt
och hur det aldrig kommer bli så igen...
jag stirrar mig blind i hur det var
tänker bara på allt bra
och stänger ute alla dåliga minnen
alla dåliga stunder
varför?
för att få mig att må sämre eller bättre?
jag vet
att jag måste fokusera framåt
det gamla är endast minnen

och inget som kommer igen

hur mycket

eller lite

jag än vill..