"som spred sitt ljus i mitt liv i varje andetag"

många kan säga att dom förlorat någon
en släkting, en vän eller kanske ett djur
någon som stod en nära
det är då man känner
att man fick låna en ängel
att veta att det var eller är den sista gången man ser den
hur kan man bereda sig på att ta farväl en sista gång?
fast enligt mig tar man aldrig förväl
bara ett kroppsligt i så fall
enligt mig lever personerna eller djuren alltid kvar
dom är inte döda förrän man har glömt alla minnen..
livet är inte alltid rättvist
man undrar ofta
varför händer allt just mig?
ibland undrar man kanske om döden är ända utvägen
det har nog de flesta gjort någon gång
men om man tänker efter en gång till
så är det värt det?
att få alla i ens närhet att må som man gjorde
när man själv var nere i botten?
jag ser det som shirley clamp
jag fick låna en ängel

ciao bella/bello ;*