Jag ser tydligare nu, Vilka jag faktiskt bör hålla hårt i, de som får mig att skratta och må bra. Och vilka som faktiskt gör helt tvärt om. Jag trodde faktiskt att jag skulle vara ledsen, men konstigt nog. Svar: nej.

Självklart är jag lite besviken, men de finns de som uppskattar mig mer. Och varför skulle jag inte ta vara på dem? Det finns vissa personer som jag inte behöver träffa varje dag, varje vecka eller ens varje månad. Det är lika kul varje gång vi ses, och så finns det människor som jag har känt länge, och när vi har pratat i en kvart så har vi inget mer att säga och så blir det sån där pinsam tystnad.

Man kanske borde tänka en extra gång på vilka man faktiskt kallar sina vänner. Det gjorde jag, och vet ni vad?

Jag insåg att även om jag glidit ifrån och tappat kontakten med en del, så har jag har en massa kanonvänner.