Happy Ending
Tänker inte skriva om det jag nämde innan. Är mer på humör för att skriva om något jag har tänkt ta upp ett tag nu. Och vet ni vad det är? Jo, lyckliga slut.
Det är något de flesta drömmer om antar jag. Även jag, men vet ni vad? Jag fick mitt lyckliga slut för lite mer än ett år sen.
Vad lyckliga slut innebär är förmodligen olika från person till person. Men vet ni vad det var för mig? Att jag och mitt ex kunde släppa varandra och gå vidare. Jag tror de fletsa av er vet hur jobbigt det kan vara att man vet att man måste släppa en person, inte bara för deras skull. Men även för sin egen skull. Ingen av oss mådde så bra av det vi hade, jag sårade honom och han mig.
Ni vet när man är så fånigt kär? Kär som bara den, kär inte i bara personen, utan spänningen, i själva förhållandet. Ja, kär helt enkelt.
Och fy så elak jag var mot honom, inte avsiktligt. Det skulle jag aldrig vara, Men om de flesta av oss tänker tillbaka i något förhållande, så kan nog de flesta komma på saker man är stolt och mindre stolt över. Jag gjorde några saker jag var mindre stolt över. Jag mådde dåligt, jag var ledsen väldigt ofta och mådde inte alls bra. Jag var ju kär upp över öronen. Men jag gav mig fan på att jag skulle kunna släppa honom. Och vet ni vad? Efter MYCKET om och men, så gick det. Det går för er med, men att säga att det är enkelt. Då skulle jag ljuga för er. Och det vill jag inte. Det var svårt, svårt som fan faktiskt. Men under min tröstperiod träffade jag en kille. Och det har visat sig vara det bästa jag någonsin gjort. Det var då jag fick mitt lyckliga slut. Jag träffade världens mest underbara kille. Han visade mig hur underbart kärlek kunde vara, att verkligen älska någon. En som gav mig ALLT. Allt han bara kunde, och fortfarande kan. Kärlek är det mest underbara som finns.
Idag har både jag och mitt ex gått vidare och är förmodligare lyckligare än någonsin. Han verkar vara precis lika kär i sin nya tjej som jag är i min man. Och vet ni vad? Jag är så glad för hans skull! Hon kan ge honom allt jag inte kunde, och lika så med min man.
Tror man tillräckligt på lyckliga slut, så lovar jag att de kommer. Att ge upp hoppet är nog det värsta man kan göra. Innerst inne tror jag, att alla kan få sitt fairytail-ending om man bara tror tillräckligt mycket!
Kommentarer
emma
fan jag fick tårar i ögonen.
bra skrivet hörru. så sant som det är sagt!
Trackback
