Det är inte lätt att le och stå kvar på benen när världen som man visste den rasar samman under fötterna på en. Jag vill kräkas gråta och skratta samtidigt. För jag visste på något sätt att detta skulle komma. Varför är jag ändå så förstörd? Varför känns det då som att någon äter upp mig inne ifrån? Om någon har en bra bot mot hjärtesorg så får du gärna hojta till, jag är i desperat behov....