Ofta blir inte mycket som man tänkt sig. Just nu ör inget som jag tänkt mig och befinner mig inte alls där jag trodde jag skulle vara i mitt liv nu. Saknar ofta tryggheten jag kände innan. När jag bodde hemma, mina föräldrar fortfarande var tillsammans och jag hade min pojkvän att luta mig mot så fort det var svårt. Nu har jag skilda föräldrar, inget barndomshem och ingen sambo. Aldrig trodde jag för ca 1,5 år sedan att jag skulle sitta här ensam i min lägenhet och tycka lite synd om mig själv. Tror det löser sig snart, svackor och toppar. Just nu har jag en ganska djup svacka. Folk omkring mig är inte alla vad jag trodde dom var för mig. Blivit sviken av både familj och vänner vilket gör det svårt att lita på folk. Plus att önskar mer av mig själv. Önskar jag var mer modig och ibland brutalt ärlig. Då hade jag kanske vågat vara mer ärlig om hur jag känner mot folk och inte behövt bli besviken på dom som faktiskt står mig ganska nära. 




Vad gör man inte i slutet på en rutten dag när man lockat håret om tar en massa snaps och sparar?