Tänk att ibland blir ingenting som man egentligen tänkt sig. Vänner man trodde skulle ha förevigt, någon man trodde var ens livskärlek försvinner plötsligt ur ens liv och man tror att man ska gå under. Det senaste året har varit en sån resa. Kan ärligt säga att i vissa stunder har jag varit redo att kasta in handduken. När jag legat gråtandes i min säng och velat slita ut mitt hjärta för det gör så ont. Ringt mina vänner som tröstat mig. Gråtit för vänner som inte var så nära som jag trodde. Men vet ni vad? Det gör inget. Vissa kommer och vissa går. Jag är så otroligt tacksam för alla er som både finns och inte finns i mitt liv, för vi lär oss något av alla. Jag ser fram emot vad livet ger mig här näst, för jag känner att jag är redo att tackla det. Självklart är vissa dagar fortfarande jobbigare än andra då dom senaste tre åren satt sina spår i mig. Men så stark som jag är idag, har jag aldrig varit. Det har jag inte bara mina vänner och min familj att tacka, men även alla er som inte finns med mig av olika anledningar längre.